Vilken synk! När jag ska lägga in texten till dagens inlägg är dummyfrågan som wordpress har börjat att lägga in – olika för varje dag – ”Vilka är dina fysiska aktiviteter eller övningar som du gillar bäst?”
Och jag som ska lägga in en text om pandikuleringen. Kroppsgäspen. Den grundläggande positionen i SensingYoga, som på kort tid blivit en av mina absoluta favoriter bland fysiska aktiviteter. Och kroppsgäspen är definitivt en av de övningar jag gillar bäst.
Tänk dig en (mun-)gäspning. Det är en pandikulering av musklerna i munnen, käken, andningssystemet och övre ryggraden. När vi vaknar, eller när vi suttit vid skrivbordet eller i soffan känner vi ibland impulsen att sträcka ut, aktivera och expandera kroppen när vi samtidigt andas in. Det är en helkroppspandikulation, en kroppsgäsp, som gör sig påmind.
Jag hade ingen aning om vad den här reflexen och rörelsen var innan jag kom i kontakt med SensingYoga i somras. Men det är ändå något som jag gjort hela livet. Det är något som minsta lilla bebis gör, till och med redan i mammans mage.
Alla djur gör det.
Det ser så skönt ut att jag själv pandikulerar av bara farten. Även kroppsgäspar smittar!
Små barn och djur sägs pandikulera runt 40 gånger per dygn. En vuxen runt 10. Vad är det vi har gått miste om i takt med att vi så att säga mognat och blivit civiliserade?
Pandikuleringen är vårt nervsystems sätt att signalera till hjärnan att vi är redo att börja röra på oss. Och vi är gjorda för ett liv i rörelse. Pandikuleringen rapporterar läget i våra muskler till hjärnan – sammandragna eller avspända. I den funktionen utgör den en del av ett system som hjälper oss att minska kronisk spänning i musklerna. När vi dessutom pandikulerar på ett ”spiralande” sätt, aktiveras bindväven, vilket underlättar att hålla den fuktig och elastisk. Och det är ju trevligt, eftersom en torr och stel bindväv kan orsaka både stelhet och smärta.
När jag stötte på Mia Elmlund och hennes SensingYoga i en onlinekurs om Psoas och vår hållningslinje i somras, återupptäckte jag det det lilla barnets rörelseglädje. Inte minst i den enkla och inbyggda reflexen att sträcka ut och liksom expandera kroppen, eller som man också kan göra, expandera mer avgränsade muskelgrupper på inandning. Och när jag håller andan efter inandning och fortsätter att expandera muskeln/kroppen innan jag andas ut och spänner av, ja, då är det en pandikulering av den muskelgruppen eller området av kroppen.
Jag har blivit mer lyhörd på kroppens behov av att rörelse sedan SensingYogan kom in i mitt liv. Inte rörelse som i ge mig ut och springa eller gå till gymmet och köra ett pass i maskinerna. Men som i att låta kroppen vagga, vrida sig lite när jag sitter här och skriver. Skaka lätt på kroppen när jag väntar på grön gubbe. Att sträcka ut, som snöleoparden, bebisen och katten när jag vaknar på morgonen. Att bäckenpendla när jag lagt mig på kvällen. Enkelt. Smått. And I feel good.
Här är en video på hur det kan se ut att göra en stående kroppsgäsp
Och här är en serie med övningar med Mia Elmlund, som jag nu går en ettårig onlinekurs för i SensingYoga. Utöver att få testa ett par olika pandikuleringar får du även i videon en annan av mina absoluta favoriter i form av ovan nämnda bäckenpendel, som jag ofta gör liggande i sängen när jag har vaknat och/eller när jag ska sova. Mumma för bäcken- och höftregionen!
Dagens luckpaket är att testa en kroppsgäsp. När du reser på dig från matbordet, skrivbordet eller soffan – testa då att gäspa med hela kroppen! Var känner du expansionen? Prova gärna att röra kroppen lite extra medan du håller kvar luften från din inandning i kroppen. Hämta gärna inspiration från videorna i detta inlägg, eller hörsamma vad din kropp bjuder in dig att göra.
Bilden i headern på den kroppsgäspande snöleoparden är av Cloudtail the Snow Leopard på Flickr.