För andra året i rad gör vi, Helena Godotter Karlberg och Sara Modig, en adventskalender om att vägar till välmående. Ett helhetligt välmående, som förenar fem dimensioner som vi själva tagit hjälp av i våra liv:
- Den fysiska – som handlar om att kroppen ska må bra, att det är viktigt att hålla igång, röra på sig, träna, bygga muskler, men också stretcha, slappna av, vila. Det handlar även om att äta bra och om att ta tillvara andningen som redskap för välmående.
- Den mentala – som handlar om hjärnan, om att den ska få stimulans, ny kunskap, nya intryck, insikter, men också vila. Idag får vi så mycket intryck hela tiden via massor med informationskanaler. Vi läser, ser på tv, film, lyssnar på radio, poddar, reser. Det förflyttar våra tankar framåt och bakåt och får oss att tänka, att utmana oss själva. Det är bra, men det är också viktigt att stänga av ibland, så att hjärnan får vila, återhämta sig t ex via meditation.
- Den emotionella – som handlar om hjärtat, att det känns bra i magen och i själen. Det ger kraft och energi samt skapar harmoni och ork. Men också medkänsla och en förståelse för olika situationer och människor på ett djupare plan.
- Den sociala – som handlar om relationer och att vårda dem. Familj, vänner, medarbetare, kunder, invånare. Alla du har runt omkring dig.
- Den existentiella – som handlar om det universella, att känna sig som en del i ett större sammanhang. Här kommer värderingar in, och den andlinga dimensionen.
Den första luckan öppnar du i sällskap med Helena. Om du vill veta mer om vem hon är så hittar du en presentation av henne i inledningen till förra årets kalender. Här tar hon över tangentbordet:
En hel hand handlar om att hela du ska må bra. Hela jag.
Konceptet växte fram under en tid då jag var totalt utmattad, av för mycket arbete, för lite sömn, ständig oro över en sjuk pappa och sedan en total krasch efter skilsmässa som ledde till sjukskrivning, många tårar och frågor som förblev obesvarade. Kort därefter förlorade jag min far och så kom det en pandemi på det.
Vänner och familj slöt upp och hjälpte mig för att bli hel igen. Jag tog hjälp av terapeut, psykolog, PT, healare och en clairvoyant. Men den största hjälpen gav jag mig själv. Jag såg till att hela jag skulle må bra. Jag såg till att röra på mig varje dag, att jag fick frisk luft och tillräckligt mycket sömn. För första gången på väldigt länge fick jag tid att bara vara. Tid att ta det lugnt, vila, tänka, reflektera, meditera.
Jag började känna igen, höra, se sådant som jag bara hade tryckt undan tidigare. Jag och mina behov fick ta plats. Och först då insåg jag att jag hade försvunnit mer och mer under flera år. I mitt första möte med Sara, som då var min coach, sa jag att jag ville göra sådant som gjorde mitt gott. Och det har jag verkligen jobbat med, att känna efter – vad vill jag? Vad gör mig gott? Från början var jag inte så säker på det. Men med tiden har det blivit mer och mer tydligt. Jag skrev ner sådant som jag hade tyckt var kul tidigare, intressen som försvunnit med åren, med tiden som inte hade räckt till. Anledningen var att jag inte visste vad jag tyckte om, nu. Jag kände mig bedövad, kunde inte känna glädje, inte ilska. Bara sorg.
Dykningen
Dykning var något som stod högt upp på listan. Tänk om jag skulle börja dyka igen? Tanken fick mig att känna något, först rädsla, men också en längtan att få uppleva den magiska känslan av tyngdlöshet igen, en känsla av att vara en del av något större. En längtan att få se allt det vackra under ytan, färgglada fiskar och böljande koraller.
Dykning var något som jag höll på mig under tjugoårsåldern. Jag började med det efter ett möte med en örnrocka under en snorkeltur på Jamaica. Mötet var helt magiskt och jag kan fortfarande se hur den svävade iväg i horisonten efter att vi hade hälsat på varandra. Det var en sådan där livsavgörande händelse som gjorde att jag valde att ta tag i den rädsla jag hade för vatten, som jag hade haft sedan jag var två år och höll på att drunkna i en nattsvart insjö i Härjedalen. Då lyckades jag komma över rädslan genom att träna och åter träna. Nu var den rädslan tillbaka igen. Men jag ville åter igen komma över den och framförallt ville jag känna att jag lever och att jag klarar av att göra vad jag vill.
Ungefär samtidigt som jag började med dykning igen, mötte jag en man som höll på att ta sitt dykcertifikat. Jag hängde med på kursen och genom dykningen lärde vi känna varandra ”på djupet”, ha ha, både i praktiken, men också mentalt. Nu har vi varit tillsammans i nästan två år och dykning är ett av våra stora gemensamma intressen.
Förra året, vid ungefär samma tid som nu, reste vi för första gången till Röda havet. Nu är vi här igen. Vi dyker två gånger per dag och jag älskar det. Trots det får jag brottas med min rädsla var eviga dag. Rädsla för djupet, att bli utan luft. Den är en jobbig känsla, men jag är ändå glad att jag känner något. Jag är också stolt över mig själv att jag klarar av det och att jag gör något som jag tycker om. Vem kunde tro detta för tre år sedan? Inte jag, men jag gav inte upp. Jag kämpade på och nu är jag på en plats i livet som jag älskar. På en plats som gör mig gott.
I årets första lucka vill jag att du skriver ner tre saker som gör dig gott. Innan julafton ska du ha påbörjat något av detta som står på din lista. Det blir din mest värdefulla julklapp i år.