Luciadagen. En dag av ljus i mörker, röster som stiger mot kyrkvalv och förskoletak i ord och toner från nu och då. Minnet av stearinet som flyter över kanten och rinner ner på handen, där flytande hetta snabbt omvandlas till svalnad stelhet får mig att tänka på flytande lava som rinner över vulkanens kant. Och jag bestämmer mig för att återbruka en text som vredens lava och den spirande förändring, det nya liv som den faktiskt kan ge upphov till.
Ursinne och förtryck. Intimt sammanbundna. Tänk dig ett vulkanutbrott. Jordytan bryts plötsligt upp av urstarka krafter som släpper fritt det som hållits nere, legat och sjudit under ytan en lång tid.
Det som sjuder under ytan i våra liv är bland annat orättfärdigheter, förtryck, förminskanden, överträdelser av det som är vår innersta kärna. Av det som är viktigt för oss, oavsett om det handlar om oförrätter som begås mot oss själva, mot andra medmänniskor, mot grupper eller samhällen på sätt som går på tvärs med våra djupaste värderingar.
Sunt är att ge uttryck för ursinnet, vreden och ilskan. I andning, i mer eller mindre välartikulerade och sammanhängande ljud, i kroppens rörelser (så länge de inte skadar andra eller mig själv).
Annars tar kroppen om hand om det på sitt eget sätt. Skriker i smärta: ”visa mig själv respekt, ta mig själv på allvar, ge mig själv den plats som är min att ta i världen!”
Och ingen förändring sker i det som felats och felar mig.
Ingen förändring är möjlig förrän jag visar min kärna den respekten, tar den på det allvaret och ger mig den plats i världen som är min att ta som det innebär att tala högt och tydligt om det som kokar och kokat där under ytan. Om det jag tigit om, fast hela min varelse känt att det är fel. Om det jag slätat över, av rädsla för att vara obekväm, förlora anseende och status, bli betraktad som mindre vetande.
Vreden är en av de sju klassiska dödssynderna. Och om vreden blir vår dominerande, långsiktiga drivkraft till förändring riskerar vi nog att missa målet (som ju är ursprungsbetydelsen av ordet synd). I ilska tänker vi inte konstruktivt, och en ursinnig människas seende är mer av tunnel än vidsträckta och mångfacetterade perspektiv. Det innebär dock inte att ilskan, vreden, ursinnet inte är klarsynt. Tvärtom.
Efter ett liv av att värja mig för ilskan, vreden, ursinnet, kan jag äntligen ta in att det är en av de bästa och mest exakta tändgnistorna som finns för att tydligt och klart sätta strålkastarljuset på förtrycket, orättfärdigheten, förminskandet, felandet. I mina egna, andras eller systemens beteenden.
När att jag till fullo tagit in och gett uttryck för vredens kraft, behöver jag sedan omvandla den glödande energin till empatisk, utforskande, urskiljande, kreativ, konstruktiv rörelse framåt. I den processen är vreden en god tjänare, men en ganska så farlig herre. För kropp, för själ och inte minst för de relationer som förändringen förutsätter. Ett pågående vulkanutbrott bränner och förgör. När lavaströmmarna lugnar sig och andra krafter i naturen tar över, börjar livet spira. Då kan nya öar, skärgårdar, landmassor och kontinenter i tillvaron ta form och frodas.
Dagens kalenderpaket till dig är en inbjudan att fundera över din relation till ilska, vrede, ursinne. Får de känslorna plats i ditt liv? Trycker du undan dem med ledsenhet och uppgivenhet, eller använder du dem kanske istället för att skyla över sorg och sårbarhet? Hur omsätter du vredens lava i konstruktivt handlande? Det är inga små frågor, men nog så viktiga för det helhetliga och helande handlande som vår modell En hel hand syftar till.
