I veckan fick världen en ny klimatöverenskommelse när COP28 i Dubai avslutades på övertid. ”Ett paradigmskifte” läser jag, då överenskommelsen bland annat innehåller beslutet som tar oss ett steg närmare utfasning av fossila bränslen. ”En fars” läser jag också, med kritikernas pekfinger riktade mot formaliafrågor, som öppna påtryckningar från OPEC-länderna mot utfasning, liksom beslutet om överenskommelsen som fattades utan att några av de mest drabbade länderna – världens ö-nationer – hunnit tillbaka till plenisalen. Pekfingret riktas också mot ett otillräckligt tempo i omställningen, med en oproportionerligt stor hänsyn tagen till vad som är realistiskt att få den allmänna opinionen, vanligt folk, väljarna att anamma.
Temat för dagens lucka är den existentiella dimensionen av en hel hand. Och klimathotet, behovet av en klimatomställning är i sanning en existensiell fråga. Mina tankar går dock i banor som är giltiga för fler områden, både på det globala planet och det högst individuella. Det handlar om vår plats i kedjan av generationer som gått före och som kommer efter. Det arv vi fått att förvalta och lämna över.
Jag läser vidare i Neil MacGregors Living with the gods och kommer till kapitlet Living with the deads. Där beskriver författaren bland annat den historiska traditionen i Peru att ge en fysisk plats vid förhandlingsborden åt en mumifierad förfader. I transcendentalt sällskap av de ännu inte födda, de som en gång i framtiden kommer att påverkas av de beslut som fattades vid bordet där och då, fick den tidigare generationens visdom och erfarenhet utrymme i diskussionerna. Dåtid, nutid och framtid fanns parallellt på samma plats.
Och jag kan inte låta bli att undra hur dagens politiska beslut och samhällsdebatt skulle se ut och vilka beslut den skulle landa i, om förfäders och de ännu inte föddas röster blev lyssnade till.
Och jag funderar vidare på hur mina beslut och val, på ett personligt plan, skulle påverkas om jag mer aktivt lyssnar efter och tar in urgammal visdom och framtida gråt, hungrande efter goda livsbetingelser.
Som dagens luckpaket bjuder jag in dig att göra detsamma. Ta en stund och reflektera över en fråga som du brottas, vrider och vänder på just nu. Det kan vara din roll i klimatutvecklingen eller något mycket mer individuellt avgränsat. Lyssna sedan till vilka tankar, känslor som kommer upp i dig när du ser frågan i ljuset av den långa rad av generationer som gått före dig. (Jag pratar inte seans här.) Vänd sedan din uppmärksamhet på frågan till de generationer som kommer efter och lyssna inåt. Alldeles oavsett om du har barn eller ej, är du en del av ett nät, där du, via dina relationer med nu levande människor, är sammanlänkad med de som föds under 2024, 2034, 2144 och så vidare.