Åh, mamma, vad är det? Och vad för nå’t är det?
Beppe Wolgers
Säg, åh, mamma, åh, säg mamma, åh, mamma, får jag se?
Och vad gör farbrorn där, vad är det för affär?
Jag kan väl få en så’n där stor elefant som står där?
Monica Zetterlunds röst som sjunger om det lilla frågvisa, förundrade, nyfikna barnet ljuder i mitt huvud när jag sätter mig att skriva en text om konsten att fråga. Det är en konst som i den så kallade allmänna debatten och samhällssamtalet inte sällan tycks vara lika satt på undantag som konsten att lyssna. Och det är inte så konstigt kanske, att de båda står i skymundan i det ständiga och högröstade uttrumpetandet av svar, ju tvärsäkrare desto högre.
Inte så konstigt – för de hänger ju ihop, konsten att fråga och konsten att lyssna. I rollen som coach är det mina två viktigaste verktyg. Eller, snarare det viktigaste verktyget, så sammanflätade är de. Jag lyssnar till klienten samtidigt som jag har ett öra inåt och är hörsam mot de frågor, kraftfulla frågor som vi talar om inom coachpraktiken, som kommer upp inom mig. Som, när de ställs med värme, respekt och lyhördhet i relation till klienten kan bli den där nyckeln som låser upp dörren till ny insikt, nya val- och handlingsmöjligheter, nya perspektiv.
I designmetodiken är konsten att fråga lika grundläggande som inom coachpraktiken. Det tar sig konkret form till exempel i intervjuer i betydelsen av öppna frågor och följdfrågor – till följd av ett aktivt lyssnande till hela människan – i dansen mellan intervjuare och intervjuad. Likaså tar det sig formen av vikten av att ”våga stanna i frågan”, det vill säga att inte hasta till idé- och lösningsgenerering, utan ta sig tid att utforska frågeställningen på djupet och bredden.
Att bli bekväm med frågandet innebär också att bli bekväm med – eller åtminstone lära sig vara i – den osäkerhet som det innebär att inte ha ett tvärsäkert svar. För mig har det varit en lång resa.
Tidigt blev det viktigt på en nästan existentiell nivå för mig att veta, kunna svaret, svara rätt. Jag har alltid varit den som förstör en härligt spekulerande diskussion vid middagsbordet genom att resa mig och leta rätt på svaret i uppslagsboken. Sedan smartphonen kom har jag om möjligt blivit ännu mer outhärligt benägen att döda den spekulerande rymden i sällskapslivet.
Och jag kommer ihåg en lektion i själavård under min folkhögskoleutbildning på Församlingsmusikerlinjen, där jag fick som feedback från min lärare efter ett rollspelat själavårdssamtal med mig som vårdande part: ”Varför har du så snabbt till lösningarna?”.
Med tiden har jag blivt allt bättre på balansen mellan att fråga och svara. Jag hämtar inspiration från de små barnen, från Sokrates, från intervjuare som Eric Schüldt i bl a Sökarna, Martin Wicklin i P1:s Söndagsintervjun och Krista Tippett i On Being, liksom från mina kollegor inom designmetodiken och coachpraktiken.
Med tiden har jag även blivit mer bekväm med icke-vetandet. Till den grad att jag till och med njuter av det emellanåt. Till den grad att jag tänker på det som en viktig aspekt av mitt människovarande. För där, i mellanrummet mellan frågan och ett tvärsäkert eller evidensbaserat svar, ryms ett universum av möjligheter och perspektiv. Ett universum som krymper ihop till ett intet när svaret väl är givet.
Dagens luckpaket är ett par tips för dig som vill öva dig i konsten att ställa frågor. De funkar oavsett om du ställer frågorna till dig själv eller någon annan:
- Ställ öppna frågor – ”Hade du det bra i skolan idag?” är en sluten fråga, en sådan som kan besvaras med ja eller nej eller nja… ”Hur hade du det i skolan idag?” är öppen, även om du bara får ett fåordigt ”Bra” till svar.
- Utöver ”Hur” är ”Vad” och ”Varför” bra starter på öppna frågor.
- ”Varför” föranleder mig också att som tips lyfta fram tonläget eller intentionen med frågan. En varför-fråga kan ställas och uppfattas som anklagande. Därför kan det finnas en poäng med att rama in frågan på ett sätt som gör den så neutral eller inkännande nyfiken som går, allt efter vad som behövs och lämpar sig i det specifika sammanhanget.
- Glöm inte att lyssna på svaret… och var inte rädd för tystnaden som uppstår mellan fråga och svar. Kom ihåg – den rymmer ett universum av möjligheter och perspektiv.