Rösterna från musikgymnasiets elever fyller Blå hallen. Stiger till taket, det höga, dunkla. Flödar in i pelargångarna, slår i mjuka pianissmon, väller i kraftfulla forten ut över publikhavet. Och rätt in i mitt hjärta. Klimaxet i Ēriks Ešenvalds Stars får mina tårar att flöda fritt. Och hjärtat att bli flera storlekar större.
När jag kommer hem och letar inspiration till morgondagens kalenderlucka på temat känslor landar jag i en berättelse från början av året:
Danskurs. Instruktören i Modern fox instruerar förarna att lyssna till musiken i sin dans. Oss följare uppmanar han att lyssna till våra förares signaler. Inte så att föraren ska ge muntliga instruktioner – ”nu ska vi ta de här stegen” – utan vi uppmanas att lyssna med vårt hjärta till de subtila signaler som föraren ger genom förflyttning av tyngdpunkten, starkare eller mjukare tryck med handen på min rygg, med handen som möter min hand…
Jag ler igenkännande. Att lyssna med mitt hjärta. Lärdomen från en övning som jag gjort i terapin under året är att den riktigt medvetna närvaron, varsevarandet, är som starkast i mig när jag tittar och lyssnar med hjärtat.
När jag läser en bok och tar in orden med hjärtat, istället för att låta dem stanna i ögonen eller huvudet, då är det som om en extra dimension öppnar sig. Ordlöst landar texten i mitt varande och jag hör, jag upplever, tydligt resonansen den väcker hos mig.
När jag lyssnar på musik med hjärtat känner jag hur rytmen fortplantar sig ut i blodomloppets puls, hur klangerna stämmer cellernas harmonier och hur melodierna dansar i energin i min kropp, ut i marken, träden, fåglarna, himlarymderna runt mig.
När jag i samtal, coaching eller privata, lyssnar med hjärtat fylls lyssnandet med medkänsla, intuition, samhörighet i en djupare dimension. Dömande, kritik och polarisering ter sig så främmande.
Hur gör man då för att lyssna, se, känna med hjärtat? Jag börjar med att betrakta, lyssna på något ”som vanligt”. Sedan flyttar jag liksom in blicken, hörseln, känseln längre in i huvudet. När jag sedan låter sinnena landa där de längtar till hamnar jag i hjärtat. Känslornas och empatins hem. Jag kan inte svära på att det är lika för alla – för någon kanske det är magen som är platsen för det djupa lyssnandet och seendet, för någon annan könet.
För mig blev danskursinstruktörens uppmaning en bekräftelse på att dansen är en del av mig, på samma sätt som körens magiska klanger säger ”Välkommen hem”.
Och när jag lyssnar till mitt hjärta säger det mig att en plats och ett sammanhang där jag kan höra mitt hjärtas röst är rätt plats för mig.
Dagens luckpaket är känna på att se med ditt hjärta. Den erfarenheten kan sedan överföras till hörsel och känsel, eller varför inte smaken, doften, rörelsen med.
- Tänd ett ljus och betrakta lågan.
- Föreställ dig sedan att du flyttar ditt betraktande bakom ögonen, in i huvudet.
- Låt det landa en stund i syncentrum, som sitter i bakhuvudet. Det är egentligen här, rent fysiologiskt, som vi ser ljuset.
- Fortsätt att flytta betraktandet inåt, neråt, för att landa i hjärtat.
- Känn efter hur det är att se ljuslågan med ditt hjärta. Vad gör det med din upplevelse av ljuset?