Akta er så att jag inte exploderar! Mamma har humorn kvar trots att hon måste åka ambulans till Örnsköldsviks sjukhus. Kommentaren kommer efter att ambulanspersonalen har fått små elektriska stötar av henne då de lyfter in henne i bilen. Mamma har smärtor i bröstet och misstänkt hjärtinfarkt. Hon har alltid en flaska nitroglycerin i väskan eftersom hon har kärlkramp och sprayet har hon sprutat under tungan utan resultat. Hon får mer av ambulanspersonalen, men smärtorna släpper inte. Nitroglycerin används även i dynamit, så helt fel har hon inte.
Under dagen har vi kört från Härjedalen, på väg upp till Luleå. Vi har gjort ett stopp i Örnsköldsvik eftersom resan är lång och mamma har värk i hela kroppen. För två veckor sedan ramlade hon och bröt axeln och fick även sprickor i bäckenet. Hon har svårt att gå och röra sig överhuvudtaget och nu detta. Allt på en gång. Hon har kräkts i flera timmar och mår rent ut sagt skit, men det glada humöret, det har hon kvar.
En bonus på resan är att min syster jobbar i Örnsköldsvik den här helgen. Hon är artist och uppträder på en julshow på en av krogarna i stan. Vi ska bo med henne på hotellet. Vi checkar in, jag får in mamma på rummet och springer upp till krogen där min syster ska sjunga. Jag hinner precis och får se min syster stråla på scen. Två låtar stannar jag, sedan springer jag tillbaka till mamma igen. Vi har en lugn och fin kväll och somnar tidigt.
Halv fyra väcks jag och min syster av att mamma mår dåligt. Hon kräks och har ont i bröstet. Eftersom varken smärtor eller kräkningar ger med sig ringer vi 1177 som kopplar oss vidare till 112. Ambulansen kommer och vi hjälps åt att packa det viktigaste. Tidigt konstateras att det inte är hjärtinfarkt och den akuta oron släpper en del. Smärtan vandrar från bröstet till magen och framåt kvällen släpper smärtorna helt.
Vi stannar på hotellet ytterligare en natt. Vilken tur att min syster var i Örnsköldsvik just den här helgen. Efter en mysig och fridfull frukost fortsätter mamma och jag vår resa. Allt går bra och vi tar en sväng i städerna på vägen för att titta på julbelysningen och granarna på torget. Umeå, Skellefteå, Piteå och äntligen Luleå.
På kvällen blir mamma dålig igen och dagen efter hamnar vi på akuten på Sunderby sjukhus. Det visar sig vara gallstensanfall och urinvägsinfektion. Mamma exploderar inte, men hela kroppen gör uppror.
Nu har vi gjort en riktig sjukhusturné, Sveg, Östersund, Örnsköldsvik och Luleå. Hur ska detta sluta? När ska vi få tid med alla julens bestyr? Julpynt, julgran, klappar och mat?
Fortfarande har vi två hela dagar kvar till dopparedan. Julen får bli som den blir i år. Det är bara att acceptera. Det viktiga är att mamma blir frisk och att vi får vara tillsammans.
Dagens lucka innehåller en önskan om att ni alla får en fridfull jul. Hinner ni inte lägga in den där sillen eller göra allt julgodis som planerat, så gör ni inte det. Jag kommer köpa det mesta i år. Jag har accepterat. Det blir som det blir. Det viktiga är att behålla lugnet och det glada humöret. Då mår alla bra. Till och med de som är på väg att explodera.
Hälsa till Gun så jättemycket! Att hon blir pigg och frisk snart. Att ni får en mysig jul trots allt.
Som du skriver.. Det viktigaste är att vara tillsammans! ❤️