Den här hösten har jag återkommande drabbats av en upplevelse av njutning. Det i sig är ju trevligt – livet ger mig många tillfällen och anledningar att njuta.
Den här njutningen har jag dock inte tidigare tänkt på eller sett så tydligt. Eller jo, jag har sett fenomenet som orsakar njutningen. Men jag har inte tänkt på det som just njutning utan mer som späkning eller till och med som ett straff.
Jag avstår. Och njuter av det. Jag njuter av de känslor och upplevelser det öppnar upp för.
Jag njuter av att komma ut ur butiken utan inköp. Njuter av att avstå frukosten och känna kroppens lätthet, få känna riktig hunger innan lunchen. Njuter av att låta mitt engagemang i begynnande sociala mediediskussioner som jag observerar snurrar upp energi och känslor hos mig få klinga av utan att jag fortsätter att delge omvärlden mina klokskaper, briiljanta och fullständigt vattentäta argument och sanningar, de i mina ögon definitiva sista ordet-, sätta punkt- och diskussionsdödarformuleringarna (sagt med viss ironi, det hoppas jag ni förstår. Men bara viss…).
Just nu njuter jag av att avstå prestationspressen att skriva en helt ny text till dagens lucka. Och återanvänder en text från tidigare i höstas. En text som mognat och fått än djupare resonans i mig under tiden.
Avståendets handling öppnar dörren till sinnesro och kroppsnärvaro. Det är tillstånd som jag behöver för läkning, hälsa och resiliens.
Utifrån höstens upplevelser av avstående, som jag till och med tänker på som ett slags frälsningsupplevelse, skulle jag ju kunna välja att gå ut och proklamera, ja, missionera avståendets evangelium. Har på köpet nämligen formulerat eller kanske snarare börjat förstå giltigheten i hypotesen att en hel del av våra samhällsutmaningar skulle kunna lindras av avståendets sakrament.
Men jag avstår. Den här njutningen är inget någon kan övertalas till; den måste få födas, växa fram inifrån, utifrån och i varje människas unika kontext (som kanske all äkta njutning, frälsning eller upplysning). Jag stannar därför idag vid att detta ”bara” är min sanning.
Trots det, så vill jag ändå som dagens luckpaket bjuda in dig till att avstå och välja bort något de kommande dagarna. Lite paradoxalt kanske kan tyckas att bjuda in till detta just i den överflödets och maxa allt-tid som julen har blivit för många. Eller – kanske just därför? Det är ju också helt fritt att avstå från att svara an mot min inbjudan…