Jag landade just i ett regntungt Malmö. Men vädret spelar ingen roll. Jag känner mig så glad att vara här för att spendera helgen i goda vänners lag. För 20 år sedan tog jag farväl av denna stad. Farväl till mina vänner, min familj, min lägenhet, mitt jobb. Jag packade bilen med allt jag ägde och körde 160 mil från Malmö till Luleå. Det var en lång resa, men för varje mil jag körde kom jag närmare mitt livs kärlek. Vi hade träffats under sommaren, på en fjälledarutbildning i Kebnekaise. Nu skulle vi flytta ihop och bli en familj. Jag skulle bli bonusmamma till två små ljuvliga barn. En stor omställning för mig, såklart, jag hade levt som singel, mitt i stan utan att ha någon som ställde några krav på mig. Nu skulle jag bli bonusmamma, en person som lagar mat, städar, gör läxor, tar ansvar.
Jag flyttade i november och vid ungefär den här tiden blev jag gravid med mitt första barn. Bara en månad efter den långa flytten. Jag blev överrumplad men överlycklig, jag älskar ju barn, men det innebar också att jag var fast, i norra Sverige.
Från början hade jag en längtan att flytta hem igen. Eller hem, vad var hem? I Luleå hade jag min nya familj, mitt nya hem. Jag kände i princip ingen, och det tog lite tid att landa i det nya. Från början reste jag ganska ofta till Malmö för att umgås med vänner och delta i olika Magma-arrangemang. Magma var ett nätverk för kvinnor som arbetade för näringsliv, mångfald, kultur och jämställdhet. Vi arrangerade utställningar, konferenser, nätverksträffar och studiecirklar inom olika ämnen såsom dans, musik och kreativt skrivande. Det startade i Öresundsregionen, men spred sig snabbt till norr dit jag hade flyttat och vidare ut i hela landet samt till våra grannländer.
Många av de som var med från start, när jag grundade Magma 2002, har jag kontakt med än idag, och i helgen ska jag träffa några av mina absolut närmaste vänner, Jessica och Lotta. De lärde känna varandra genom nätverket och nu är de både goda vänner och har arbetat en hel del tillsammans. Jessica är idag en framstående och prisbelönt dokumentärfilmare och Lotta, som är musiker, har varit med i många av Jessicas projekt, bland annat i dokumentärfilmen ”Jag är min egen Dolly Parton”.
Magma handlade om att dela med sig, av erfarenheter, kontakter och idéer. Vi menade att om vi delar med oss av oss själva får vi tusenfalt tillbaka och så var det verkligen. Så är det.
Inom nätverket hände helt fantastiska saker. Folk tipsade om jobb, bytte varor och tjänster, de startade företag ihop, gjorde affärer och det var i Magma som Jessica och Lotta tog sina första trevande steg inom en ny karriär. Magma var en mötesplats där vi lyfte olika aktuella frågor, en plats där vi kunde ventilera orättvisor, rädslor, glädje och sorg. Inga frågor var för farliga att lyfta. I Magma fanns vi för varandra, där kände vi oss trygga.
I ett klipp från Kulturheterna från 2003, sitter Lotta i fönstret och spelar och jag intervjuas av Jessica. Klippet är nu 20 år gammalt och Magma är för länge sedan nedlagt. Med tiden rann nätverket ut i sanden, men fortfarande håller vi ihop. Det finns ett osynligt band mellan oss och det som knyter oss samman är medmänsklighet, systerskap och en glädje att dela med oss och hjälpa varandra. Och fortfarande är vi som var med engagerade och skapande människor som vill göra skillnad, som vill förändra världen till något bättre.
Jag är stolt över att jag tog initiativ till Magma och över allt som vi skapade tillsammans. Och jag tacksam över mina vänner som jag äntligen ska få umgås med igen.
I dagens lucka vill jag att du tar kontakt med någon av dina vänner. Skriv ett brev, ett meddelande eller varför inte slå en signal. Tala om hur viktig den personen är för dig. Det kommer att glädja din vän men också dig själv.